– Det gör att ridklubben får bättre förutsättningar för tävlingar och träningar. Den gamla anläggningen är inte ändamålsenlig, säger Robert Wenglén (M), kommunstyrelsens ordförande.
För att möjliggöra planerna klubbade kommunen nyligen ett annat markköp: åkermark som ligger mellan det nya ridhuset och Habo gård, och som har ägts av Lunds kommun. Tanken är att en av ridhusets hagar ska flytta till den nyinköpta marken, för att göra plats för den nya utebanan.

Läs mer: Lomma ridklubb trötta på kommunens seghet – har väntat i flera år på beslut
Samtidigt vill Lomma kommun köpa det gamla ridhuset, som ligger på andra sidan skogen, av ridklubben. Detta med planen att använda den marken till annan föreningsverksamhet – exempelvis till fotbollsklubben GIF Nike.
Ridklubben ska dessutom bli kompenserade av kommunen för de 1,3 miljoner som de har lagt på investeringar i den nya ridanläggningen.

Läs mer: Skyhöga foderkostnader för ridklubb efter torkan – kommunen säger nej till extra pengar
Lomma ridklubbs ordförande Catarina Hagstrand påpekar att alla detaljer inte är spikade än – till exempel skulle klubben kunna tänka sig en lösning där de byter mark med kommunen, istället för att sälja det gamla ridhuset. Men hon säger samtidigt att ridklubben är överens med Lomma kommun om de stora dragen i planerna.
– Det ligger helt i linje med våra ambitioner och vår önskan.
Under en längre tid har det varit problem i kommunikation mellan kommunen och ridklubben, eftersom det varit oklart vem som äger vad.
– Nu hoppas vi att vi får lugn och tydlighet i den här relationen, säger Robert Wenglén.
Catarina Hagstrand har en liknande syn:
– Det känns väldigt positivt att vi nu har fått igång dialogen.
Robert Wenglén tror att planerna kommer att kunna genomföras under året.

Astrid Adelgren
Sydsvenskan

– Normalt har vi en foderkostnad på ungefär 270 000 kronor per år. Vi räknar med att den har gått upp med ungefär 250 000 kronor, säger Catarina Hagstrand, som är ordförande i ridklubben.
För att klara kostnaden ansökte man om extra stöd från Lomma kommun. Men nu har kultur- och fritidsnämnden beslutat att avslå ansökan.
– Skälet är främst att det inte är vår verksamhet. Vi bidrar med aktivitetsstöd till våra föreningar, men de måste själva också ta ansvar för saker och ting. Vi kan inte ha en buffert med hur mycket pengar som helst, säger Carin Hansson (M), ordförande i nämnden.
Nu är det ju det extrema vädret som orsakat situationen. Spelade det in när ni tog beslutet?
– Nej, egentligen inte. Det finns många olika saker som kan påverka situationen för en förening, en fotbollsklubb kan få konstant spöregn. Man måste ta eget ansvar.

– Sen har kommunen erbjudit dem markytor att ta gräs från. Om det sedan var de som skulle slå det själva, eller om det var vi som skulle göra det, det vet jag inte. Men vi har inte helt vänt dem ryggen, säger Carin Hansson.
I samband med torkan gick Lomma ridklubb också ut med en vädjan till allmänheten om hjälp i form av något de kallat ”fodersponshjälte”. Här har de privatpersoner och företag som velat kunnat skänka ett eget bidrag. På så sätt har klubben fått in 115 000 kronor att köpa hö för.
– Man får gåshud, det är helt fantastiskt, säger Catarina Hagstrand.
Tack vare gåvorna är den värsta krisen avhjälpt, men den ökade kostnaden får ändå konsekvenser för verksamheten. Till exempel kommer man nu inte att kunna anlägga den nya utebana som verksamheten behöver.
Lomma ridklubb har i flera år legat på kommunen för att ett nytt avtal ska skrivas som reglerar deras samarbete. Det är nämligen kommunen som äger marken där ridskolan ligger, samt majoriteten av byggnaderna som klubben hyr för sin verksamhet. Och underhållet är eftersatt på flera håll.
– Det har tyvärr blivit så att det har skrivits ett nytt tilläggsavtal och ett nytt tilläggsavtal och ett till, tills ingen vet vad som gäller riktigt. Vi försöker bena ut det här nu, säger Carin Hansson.
Tidningen skrev om det bristande avtalet redan 2016. Då sa ni att avtalet skulle bli klart så snabbt som möjligt. Vad är det som gör att det dröjer?
– Det skulle ha varit klart för länge sen. Jag kan inte svara på exakt varför det är inte är, det har varit lite fram och tillbaka. Men jag hoppas att det är löst väldigt snart, säger Carin Hansson.

Johanna M Karlsson
Sydsvenskan

Ansökt om bidrag hos kommunen

På hemsidan finns grafik över hur stor del av bugdethålet som fyllts med givarnas pengar. Den visar att det fortfarande återstår 66 procent.
Utöver insamlingen har ridklubben också ansökt om bidrag hos kommunen och pengar från stiftelser. Inget av detta har gett något resultat än så länge.
Samtidigt som klubben söker ekonomisk hjälp försöker de dra ned på kostnaderna så mycket som möjligt.
– Vi kommer inte att vara fullt så generösa med fodret som vi varit ibland, då vi ställt ut storbalar i hagarna. Vi kommer att hålla i pengarna. Förhoppningen var att bygga en utebana på anläggningen, men den ser inte ut att bli av nu vilket är mycket trist.

”Några går i konkurs”

Foderbristen har slagit hårt mot många ridskolor i år.
– Alla har inte klart med foder för det här året. Några går i konkurs. Vissa har dragit ned 20-30 procent på grovfodret och ökat på med kraftfoder. Det har ju konsekvenser och det finns inte obegränsat med kraftfoder heller, som också ökat i pris.
Solveig Rydén Falk hoppas nu att det ska fortsätta komma in pengar så att deras verksamhet kan gå ihop och att fodersituationen generellt blir bättre.
– Nu ser det ut som det kanske kan bli en andraskörd. Då kanske det lugnar ner sig lite.

Tove Nilsson

Land Lantbruk

– Några av de som har varit fjärilsbarn från början har sedan gått vidare och blivit ryttarvänner. De får en chans att bygga vidare och många har blivit riktigt tuffa.
Utan att Carina Espegren visste om det nominerade hennes dotter henne hon till priset Årets Eldsjäl, som utses av organisationen Folkspel. I förra veckan fick hon veta att hon blivit utvald som en av fyra finalister med chans att vinna kategorin ”kamratskap”.
– Först förstod jag inte hur stort det var, men nu känns det jätteroligt.
Var kommer ditt driv ifrån?
– Det vet jag inte riktigt Men jag tycker om att jobba med projekt och se en utveckling. Jag har tidigare varit jourhem i Sundsvall också så jag tycker om att jobba med barn och se dem växa.
– Mitt motto är: allting går utom små barn och tennsoldater.
I mars avgörs vem av de nominerade finalisterna som tar hem titeln Årets Eldsjäl. Priset delas ut på den stora Eldsjälsgalan. Fram till dess kan de som vill rösta på de olika kandidaterna.

Johanna M Karlsson
Sydsvenskan

Häst nummer två var en häst som har haft svårt att gå på en transport, något som efter en timme inte längre var något problem.
Den tredje hästen är en som kan vara svår att fånga in. Även där kunde Eamon Hickey hjälpa till.

Lena Karlsson
 Lokaltidningen

Och innan man får besked från kommunen så kan inget göras, eftersom det är oklart vem som äger vad.Bild: Johanna M Karlsson
Sydsvenskan har tidigare rapporterat om den bristfälliga kommunikationen mellan kommunen och Lomma ridklubb. Klubben kräver ett nytt avtal som ska ersätta det som gick ut för flera år sedan, och som gör klart vem som äger vad på anläggningen utanför Lomma.
De vill också få på papper vem som exempelvis ansvarar för skötsel av vägar och dränering av marken vid stallar, hagar och ridhus.
Läs mer: Ridklubben vill ha avtal
Trots flera möten under sommaren och hösten förra året har man fortfarande inte kommit fram till något avtal, och sedan i oktober har det varit tyst från kommunen.
– Vi är så besvikna. Vi har jobbat hårt för detta och skrivit prioriteringslistor över vad som behöver göras och allt möjligt. Ändå får vi inget gensvar, säger Anna Lenfeldt, suppleant i klubbstyrelsen.
– Vårt tålamod börjar ta slut. Vi har 440 medlemmar och dessutom 26 hästar som vi måste ta hand om. Att behandla oss på det här sättet är inte ok, säger Catarina Hagstrand.
Läs mer: 500 skrev under för att stötta ridklubben
På kommunen är man medveten om frustrationen som växer på ridklubben, och menar att man snart har ett avtal klart.
– Vi har haft olika samtal, gjort internutredningar och tittat på siffror. Nu har vi en stomme till ett avtal som vi ska ta ställning till internt på kommunen. När det är klart ska vi boka in ett möte med klubben, men det är inte klart när det blir än, säger exploateringsingenjör Torsten Lindh.
Varför har det tagit så lång tid att få fram ett nytt avtal?
– Det är många personer och förvaltningar som är involverade i detta på kommunen, och då tar det lite tid.
Har ni satt någon deadline för när avtalet ska vara klart?
– Egentligen inte, men det ligger ju i båda parternas intresse att vi får den här saken klar.

Johanna M Karlsson
Sydsvenskan

– Jag var själv rädd och blyg när jag var liten. Jag var aldrig med i innegänget i stallet, berättar Carina Espegren, ridlärare på Lomma ridklubb i Skåne där projektet Ryttarvännerna finns.
Deltagarna är flickor i åldrarna 10 till 14 år. Som ryttarvän ska du främja gemenskapen i stallet, förebygga mobbning och näthat och hjälpa elever vid behov.
– Att vara en ryttarvän innebär att man är en förebild i stallet och ser till att ingen är utanför. Flickorna ansvarar för olika dagar under veckorna.
Stöttar och ser alla elever i stallet
Projektet, som har fått bidrag från Skandias Idéer för livet, startade i Lomma 2016. Under året utbildades Ryttarvännerna i antimobbning, säkerhet och hästkunskap. Ryttarvännerna anordnar aktiviteter och håller i teorilektioner för de yngsta eleverna på ridskolan. De hjälper också till att sadla och tränsa och kan vid behov agera ledare på lektioner. I stallet finns bilder på alla Ryttarvänner, så att eleverna känner igen dem.
– De har också på sig sin väst de dagar som de är Ryttarvänner, berättar Carina.
 Känslan av en fritidsgård
Förutom att förebygga mobbning är målet med projektet att det ska bli mindre hierarki bland eleverna. Fler ska också känna att stallet är en plats att vara på, ungefär som en fritidsgård.
– Vi vill sätta en boll i rullning till andra ridskolor. Sundsvalls ridklubb har tagit upp stafettpinnen. Vi har också en önskan att de som deltar håller sig till den typen av väst vi använder på Lomma ridklubb, så att Ryttarvännerna känns igen och blir ett begrepp på ridskolorna.
  Charlotte och Pontus är hedersvänner
I dag finns också två hedersvänner, fälttävlansryttaren och hästbonden Pontus Hugosson och dressyrryttaren Charlotte Haid Bondergaard.
– Vi hade många funderingar på vilka vi skulle fråga. Pontus verkar vara en person med gott hjärta. Jag skrev och frågade och han tackade ja. Han har fått en väst hemskickad till sig.
– Charlotte fick frågan för att hon verkligen har bjudit på sig, är glad och öppen. Hon har också gått ridskolevägen och har tagit sig dit hon är i dag.
  Besökte Kronekulla gård
Tidigare i januari åkte Ryttarvännerna från Lomma ridklubb till Kronekulla gård för att hälsa på Charlotte och överlämna en väst.
– Hon mötte oss sprudlande glad i stallet, vi kände oss verkligen välkomna.
Ryttarvännerna fick en privat "clinic" för Charlotte. Sedan träffade de hästarna i stallet, inklusive Charlottes julklapp – hästen Don Juan's Duvetico.
  Var själv blyg som barn
Eleverna fick ställa frågor och Ryttarvännerna undrade om det fanns förebilder och hjälp i stallet när Charlotte red som ung.
– Hon svarade nej och berättade att hon själv var väldigt blyg och inte vågade fråga äldre skötare något, säger Carina.
Det är precis en sådan situation och stämning som Ryttarvännerna ska förebygga.
– Vi åkte hem med stor beundran för Charlotte. Hon är ödmjuk och tackade ja till uppdraget att bli en ryttarvän med stort hjärta.
  Charlotte hyllar initiativet
– Det var ett underbart gäng som hälsade på och tjejerna ställde många bra frågor. Jag vet själv att det kan vara tufft på ridskolor om det bildas en rangordning bland eleverna. Det är viktigt att alla är kompisar med varandra och att nya barn får bra, positiva förebilder. Som ung och ny i stallet kan man lätt bli osäker. Mobbning är aldrig acceptabelt, säger Charlotte till Hippson.
– Det är ett bra initiativ och jag hoppas att det blir ringar på vattnet så att fler ridskolor följer efter.
Charlotte kommer att fortsätta sin kontakt med Ryttarvännerna och tror att det blir fler möten i framtiden.
Om du är nyfiken på projektet Ryttarvänner är du välkommen att höra av dig till Carina Espegren via carina@lommaridklubb.se.

Frida Bank
Hippson

Ridklubbens missnöje gäller framförallt skötseln av ridanläggningen i Habo Ljung. Hur anläggningen ska skötas finns stipulerats i ett gammalt avtal mellan klubben och kommunen, men ingen av parterna verkar helt säkra på vem som egentligen har som skyldighet att göra vad.
– Vi menar till exempel att de enligt avtalet är skyldiga att bygga en kafeteria åt oss och asfaltera vägen in mot anläggningen. Det har de inte gjort, säger Catarina Hagstrand, som sitter i klubbens styrelse.
För att få kommunen att ta frågan på allvar och för att uppmärksamma ridsporten i Lomma har ridklubben nu samlat in 500 namnunderskrifter genom ett upprop på sin hemsida.
På fredagseftermiddagen kom styrelseledamöterna Catarina Hagstrand och Rosmari Alverland tillsammans med ordförande Ulrica Lundman till Lomma kommunhus för att lämna över namninsamlingen till kommunens fastighetschef Göran Samuelsson.
Men planerna grusades när personalen i receptionen meddelade att kommunhuset hade stängt för fem minuter sedan. Ingen fick släppas in - trots att klockan bara var tre och politiker och tjänstemän fortfarande fanns på plats.
Namninsamlingen fick i stället lämnas i receptionen där den diariefördes för att eventuellt lämnas till Göran Samuelsson på tisdag.
– Det här var ju verkligen tråkigt, men det säger lite om Lomma kommuns sätt att se på service och kommunikation, säger Catarina Hagstrand.
Göran Samuelsson själv kände inte till vad som utspelat sig i receptionen.
– Jag har varit en part i kommunikationen med ridklubben, men jag känner inte att jag kan uttala mig i ärendet förrän jag har fått skrivelsen de lämnade in.
– Det här är ett mycket komplicerat ärende, med ett svårtolkat avtal som vi måste titta noggrannare på, säger Göran Samuelsson.

Johanna M Karlsson
Sydsvenskan

Det som fick verksamheten ner på knä var när hästarna fick kvarkan, en svår form av hästhosta, som fullständigt lamslog ridskolan under lång tid. Stallet stängdes, hästarna var sjuka och anläggningen fick saneras. – Det blev ett stort avbräck och där tappade vi både intäkter och medlemmar. Sen har vi kämpat och äntligen fått grepp om ekonomin igen och även sett över verksamheten. Det krävdes både tuffa besparingsåtgärder och lite tur också. – Nu har vi sålt en del äldre hästar och satsar på en successiv förnyelse av våra ridskolehästar. Tre nya stora hästar köptes in i höstas och i sommar blir det ytterligare några. Det här måste ske på lång sikt. En ridklubb kan inte klara sig utan omfattande frivilliga insatser och många medlemmar har ställt upp fantastiskt under de hårda åren, betonar Ulrica Lundman också. – Skulle vi ha anställd personal till alla sysslor hade det blivit så dyrt att rida att ingen haft råd. Och det är ganska dyrt redan i dag. – Vi är mitt i en lågkonjunktur och vi trodde att vi skulle känna av den mer än vi gjort, säger Ulrica Lundman. Sponsorpengar i tävlingssammanhang har sinat lite men annars har klubben klarat sig ganska bra. – Tack vare hjälp från kommunen har vi klarat oss och nu ska vi stå på egna ben. Men vi har tvingats höja priserna lite. Avbräcket efter den förr så viktiga Bingolottoförsäljningen är också kännbart, där hade föreningarna en stor inkomst. Lomma Ridklubb har lektioner alla dagar i veckan och siktar även på att få i gång handikappridning.

Skånska Dagbladet